rakad utan skägg

Jag fick kontakt med en tjej för någon vecka sedan. Söt och jag känner mig väldigt bekväm i hennes sällskap och hon vill träffa mig. Men. Men hon verkar vara lite svår. Jag visste ju lite om hennes bakgrund, men nu vet jag ännu mera. Det är ju väldigt synd om henne. Hur hon blivit behandlad och hur hon utifrån det behandlat sig själv och sin kropp. Jag börjar nästan känna en ovilja om att fortsätta träffa henne. Är hon rätt ? Är det jag som kommer dra upp henne eller är den hon som kommer dra ned mig ? Förstod hon att jag också mått dåligt till och från men på ett helt annat sätt än hon själv ? Att vi hanterar depressioner på två oerhört olika sätt ?

Vad menas med att jag nu ska introduceras i denna subkultur som jag aldrig tagit till mig och helst blundat för. Något som man likt aporna håller för munnen, håller för ögonen och håller för öronen. Än mer livserfarenhet. Det är ju det jag samlar på!

Varför är de tjejer jag fastnar för inte ”normala”. Jag har bekantat mig med fundamentalt kristna, bisexuella, självdestruktiva, inåtvända och de med obefintlig självkännedom, men det har varit kreativt att lära känna dem alla. Vad har hänt med KH ? Har hon gått och blivit anorektiker ? När allt kommer om kring var EW härlig och vi är fortfarande i fas omän att hon sjangserat och inte är attraktiv. YV är däremot sjukt fin – att hon skulle vara en 35 årig tvåbarnsmor dementerar jag. Hennes barn skulle jag lugnt kunna bli plastpappa till trots att de är världens busigaste barn. Att hon dessutom stalkade mig (då jag inte visste att hon var singel) gör det hela mer spännande…

Nu var det SeN det gällde, vi ska träffas snart och gå på bio. Vart det leder är det ingen som vet men det var här det började. Hon är svår och jag vill inte såra henne heller.